Bakgrund

Utredningar

I december 2008 överlämnade den särskilda utredaren betänkandet Helikoptern i samhällets tjänst (SOU 2008:129) till försvarsdepartementet. Ett delavsnitt behandlar luftburen ambulanssjukvård, ett område som redan då hade varit föremål för utredning 58 gånger. I delavsnitt konstateras att:

  1. Den luftburna ambulanssjukvården är svagt integrerad,
  2. När det gäller landstingens ambulanshelikoptrar finns ingen central samordning, och endast 7 av 21 landsting har i dag en egen resurs.
  3. När det gäller ambulansflygplanen fanns en samordnad upphandling av landstingen i norra Sverige. Övriga regioner hade upphandlingar var för sig, alternativt att de efterfrågat enskilda transporter på en spotmarknad.

Helikopterutredningen föreslog att ett nationellt bolag för luftburen ambulanssjukvård skulle inrättas för att upphandla, förvalta och utveckla den luftburna ambulanssjukvården, i form av ambulanshelikoptrar, ambulansflygplan och SNAM (Svenskt Nationella Ambulansflyget). Ett av syftena med bolaget var att stärka den katastrofmedicinska förmågan hos regionerna.

Utredningen ”Helikoptern i samhällets tjänst” följdes av att Landstingsdirektörernas förening gav Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) i uppdrag att ta fram underlag för beslut om samverkan avseende luftburen ambulanssjukvård. År 2012 publiceras rapporten Vård på Vingar av SKL. Av rapporten framgick bland annat att:

  1. Avsaknaden av ett nationellt ramavtal innebär onödigt höga kostnader för landstingen.
  2. Landstingen kan inte ställa krav på patient- och flygsäkerhet.
  3. Avsaknaden av en nationell planeringsfunktion för luftburna sekundärtransporter innebär att landstingens transportlogistik inte blir optimal.

Utredningen Regional intensive care transports visade att helikoptrar inte kan ersätta flygplan, och flygplan kan inte ersätta helikoptrar. Som resurser inom luftburen sjukvård kompletterar de varandra genom sina respektive olika egenskaper, kapacitet och prestanda.

Utredningen konstaterade att flygplan:

  1. alltid är mer kostnadseffektivt än en helikopter oavsett distans, och är
  2. mer kostnadseffektivt än vägambulans redan vid avstånd runt 25 mil.

Genom att använda flygplan för att genomföra en längre transport skulle helikoptern eller den lokala vägambulansen istället vara kvar i det egna upptagningsområdet och därmed bibehålla beredskapen där.

Arbetsgrupp

2013 etablerades en politisk samordningsgrupp och en arbetsgrupp med syfte att ta fram förslag och driva arbetet med nationell samordning utifrån ett helhetsperspektiv. Arbetet delades i två delar, avseende ambulanshelikoptrar respektive ambulansflygplan. Region Västerbotten gavs i uppdrag att upphandla flygambulanstjänsten, vilken senare avbröts.

Bildandet av Kommunalförbundet Svenskt Ambulansflyg (KSA)

Beslut fattades att bilda en nationell organisation. Kommunalförbund valdes som organisationsform och i januari 2016 bildas Kommunalförbundet Svenskt Ambulansflyg (KSA). En Förbundsordning utarbetades samma år som pekade på vikten av samordning för optimering av kostnader och en minskad negativ klimatpåverkan.

I utveckling av tjänsten har intryck tagits av Norge som sedan slutet av 80-talet har en nationellt samordnad flygambulans och Royal Flying Doctor i Australien som sedan 1930-talet är ett program inom Australiens nationella hälsostrategi. Finland har FinnHEMS vilket är den riksomfattande administrativa enheten för läkarhelikopterverksamhet. I Danmark finns sedan 2014 en nationellt samordnad luftburen ambulans för helikopter. Island har haft nationell flygambulans sedan början av 2000-talet. I Sverige finns även Kommunalförbundet Svensk Luftambulans som organiserar ambulanstransporter med helikopter för några av Sveriges regioner.

Drivkrafter bakom etableringen av KSA:

  1. Ökad möjlighet till samordning och standardisering, vilket gör det möjligt att sänka såväl investerings- som driftskostnader, bland annat genom stordriftsfördelar.
  2. Förbättrade förutsättningar för att centralt bedriva kvalitetsarbete avseende flygsäkerhet, patientsäkerhet, patientnytta, jämlik vård och verksamhetsuppföljning genom en organisation med dedikerade resurser och kompetenser.
  3. Regionernas transportlogistik optimeras. Detta görs dels genom samordnat användande av gemensamma resurser, men också genom en central beställnings- och dirigeringsfunktion varifrån samtliga rörelser planeras och verkställs.
  4. Samarbete kring luftburen ambulanssjukvård och andra närliggande frågor med andra myndigheter och intressenter underlättas. Arbetet med att tillgodose tillgång till öppna flygplatser i Sverige, utveckling av standardiserade procedurer och samverkan med andra luftburna resurser förenklas genom den nationella organisationen. Även dialog och samverkan med andra organisationer och intressenter förenklas på likartat sätt.
  5. Samverkan med systerorganisationerna i de nordiska grannländerna underlättas. Samverkan kan till exempel avse utbildning, forskning och rutiner för gränsöverskridande insatser.
  6. En gemensam katastrofmedicinsk planering som inkluderar såväl regionernas som statens luftburna resurser kan bedrivas. Därmed stärks den nationella förmågan att hantera allvarliga händelser med många skadade. Redan nu pågår framskridna diskussioner med andra myndigheter med avsikt att etablera utökad kapacitet i den centrala koordineringsfunktionen som etableras för ambulansflyget vid Norrlands Universitetssjukhus.

Värdeskapande för regionerna

  1. Tillgång till en förutsägbar resurs i beredskap dygnet runt på tre beredskapsbaser. Samtliga baser har kort aktiveringstid, vilket innebär att flyguppdrag kan påbörjas och genomföras, oavsett var de utgår ifrån i Sverige, på kort tid. Medicinsk prioritering, som görs centralt, ligger till grund för resursanvändning, och samtidigt beredskap för kommande ej kända akuta uppdrag. Det innebär stora kostnader för en ensam region att etablera liknande förutsättningar.
  2. Nödvändiga och förutsägbara transportlösningar för nuvarande och framtida behov. Genom den nationella organisationen skapas en flygambulansverksamhet som bygger på regionernas nuvarande och kommande behov, som kan utvecklas systematiskt i takt med att centralisering och nivåstrukturering utvecklas nationellt.
  3. Bättre förutsättningar att minska den negativa miljöpåverkan som flygtransporter innebär.
  4. Tillgång till data och statistik (som inte finns idag) exempelvis flöden, kostnader och typer av flygambulansuppdrag och transporter. Genom den centrala koordineringsfunktionen samlas data som kan användas till vidareutveckling av tjänsten som sådan, men också för att förse varje medlem med viktig information som skulle kunna användas som kunskapsunderlag för att fatta beslut i olika frågor på hemmaplan.

Egna flygplan 

Enligt utredning genomförd av Region Västerbotten 2015 bedömdes eget ägande av flygplan kunna generera besparingar på mellan 240 och 420 mkr över en 12-årsperiod, genom minskade kostnader för upplåning och riskkapital. Med eget ägande av flygplan skulle regionerna, genom KSA, uppnå rådighet över betydelsefull infrastruktur. Regionerna har tidigare erfarenhet av gemensamt ägande av stora investeringar exempelvis Skandionkliniken, Transitio och Svensk Luftambulans (SLA). Att äga flygplan skiljer sig i sak inte från andra former av ägande och har ansetts gynna regionernas medborgare med hög kvalitet och rådighet över resursen. Fördelarna med eget ägande av flygplan bedömdes vara väsentligt större än riskerna.

Upphandling och leverans av flygplan

Region Västerbotten påbörjade upphandling av flygplan 2015. Endast ett anbud inkom, varpå KSA avbröt upphandlingen (våren 2016). Ett nytt underlag utgjordes av ett antal funktionskrav som baserades på regionernas samlade behovsbild. Flygplansflottan skulle vara anpassad för framtida utveckling av den svenska luftburna sjukvården, vilket innebar att flygplanets funktioner skulle ta höjd för framtida behov. En förnyade upphandling annonserades våren 2017 och Förbundsstyrelsen fattade tilldelningsbeslut i november 2017, vilket överprövades med en rättslig process under 11 månader. I oktober 2018 meddelade Förvaltningsrätten i Uppsala dom att bifalla överprövningen och att upphandlingen skulle göras om. Förberedelser inför ny upphandling påbörjades direkt, vilken annonserades, januari 2019. Som en konsekvens av en ny upphandling beslutade förbundsstyrelsen (december 2018) att ändra planerad driftstarten till 2021. KSA kunde teckna kontrakt med Pilatus Aircraft Ltd, den 21 augusti 2019 (Schweiz) för anskaffning av sex ambulansflygplan av modellen PC-24. Fyra flygplan levererades i början av september och de två sista i december 2021.

Eget drifttillstånd

Upphandling av flygambulanstjänst visade sig vara av stor omfattning och särskild komplexitet. Ytterligare faktorer framkom som gjorde det omöjligt att fullfölja upphandlingen varpå upphandlingsarbetet avbröts. Förbundsstyrelsens arbetsutskott beslutade att initiera arbete för ansökan av licenser och tillstånd likt andra myndigheter med operativt drifttillstånd, exempelvis Kommunalförbundet Svensk Luftambulans, Polisflyget, Sjöfartsverket, och Kustbevakningen. Dessutom att förbereda för upphandling av flygambulanstjänst i i annan form.

I juni 2020 beslutade förbundsstyrelsen att upphandling av flygambulanstjänst skulle ske exklusive drifttillstånd och att KSA skulle ansöka om eget drifttillstånd, licenser och övriga erforderliga godkännanden. Med eget drifttillstånd skulle regionerna ges en ökad rådighet över infrastruktur och utförande och bidra till långsiktighet såväl operativt som finansiellt.

Arbetet för operativt drifttillstånd inleddes hösten 2020. Ansökningsarbetet genomfördes som en kontinuerlig process med Transportstyrelsen med en månads avbrott under våren 2021, i samband med rekrytering av Accountable Manager när dåvarande kombinerade tjänst för förbundsdirektör med Accountable Manager avslutades i april 2021.
Samtidigt tillsattes tf Förbundsdirektör.

Avbruten upphandling av flygambulanstjänst

Upphandling av pilotbemanning (flygambulanstjänst) inleddes hösten 2020 och i februari 2021 tilldelades en aktör avtal för bemanning av piloter, vilket överklagades till Förvaltningsrätten. Enligt dom i Förvaltningsrätten, meddelat i maj 2021, skulle upphandlingen göras om. Ett omtag i upphandlingen skulle inneburit ytterligare försening av operativ driftstart. Styrelse beslutade att inte genomföra en förnyad upphandling och att uppdra till Förbundsdirektör att säkerställa operativ driftstart i november 2021.

Kansli

Under våren inleddes rekrytering av kanslimedarbetare för placering i Umeå. I juli skedde inflyttning i nybyggda lokaler på Umeå universitetssjukhus.

FKC

Sommaren 2021 inleddes utbildning av flygkoordinatorer och inflyttning i anslutning till förbundets kansli. Lokalerna utrustades i samarbete med MSB och för samarbete med SOS Alarm. Under hösten genomförde Region Västerbotten rekrytering av medarbetare för medicinsk koordinering och prioritering av uppdrag.

Beredskapsbaser 

Beredskapsbas i Umeå har etablerats i hyrd tälthangar, på Arlanda och Landvetter i delad hangar med andra operatörer inom flyg och ambulansflyg. Boende och beredskap rymdes inte vid någon av hangarerna utan ordnades vid närliggande hotell. 

Piloter

Rekryteringsarbete av piloter inleddes sommaren 2021 med runt 700 sökanden till ett 40-tal pilottjänster. I augusti anställdes den första gruppen piloter för att påbörja utbildning och träning på den aktuella flygplanstypen Pilatus PC-24. 

Sjuksköterskor

I september kunde Region Västerbotten slutföra rekrytering av 18 sjuksköterskor med specialistutbildning inom IVA eller anestesi. I början av oktober påbörjades utbildning till Flight Nurse. Under hösten har rekrytering av sjuksköterskor till blivande Flight Nurse genomförts av Region Uppsala och Västra Götalandsregionen. Sjuksköterskor är anställda på halvtid för tjänst vid Svenskt Ambulansflyg och minst 25 procent tjänst kliniskt inom sin specialisering.

Operativ driftstart

Beredskapsbasen i Umeå var operativt redo den 1 november för att den 15 november ta över delar av den operativa driften från den tidigare leverantören. Den 23 december övertog Svenskt Ambulansflyg den operativa driften i sin helhet för de fyra nordliga regionerna. Operativ driftstar vid Landvetter den 1 februari och vid Arlanda den 21 februari.